M A T K U L T U R

Hamburgare -
maskulinum eller femininum, reale el neutrum?

”Hamburgare” enl. Wikipedia:
”En hamburgare är en maträtt bestående av en platt köttfärsbiff av nötkött mellan två halvor av en bulle bröd. (I regel används vitt bröd, men även fullkornsvarianter finns.) Hamburgare säljs som snabbmat på hamburger-restauranger.”

Här nämns också om ett otal vanliga tillbehör.

Vidare enl. Wikipedia: ”Hamburgaren kom till USA i med tyska immigranter i slutet av 1800-talet. Först var det en hackad biff, Hamburg Steak, senare tillkom även brödet, Hamburger (Sandwich). Hamburgaren kom till Sverige 1955.
På hamburgerrestauranger serveras hamburgare ofta med pommes frites och läskedryck. Hamburgaren förtärs oftast på restauranger genom att hålla den omslagen i en bit papper.”

Norrländsk hamburgerkultur annorlunda.
I norra Sverige går kombinationen av en hamburgare (eller dubbel hamburgare), pommes frites samt läskedryck under benämningen skrovmål. Det är också vanligare att man äter hamburgaren med bestick på hamburgerrestauranger samt att kunden får välja mellan ett par sorters senap, ett par sorters dressing och ett par sorters kryddor på pommes friten.
Språkmässigt
Språkmässigt utgör hamburgaren ett typexempel på ett intressant fenomen; förskjutning av avledning.
Ordet hamburgare består ursprungligen av två led - hamburg och -are. Denna avledning har senare kommit att ändras i takt med att ordet blivit ett begrepp.
Idag används leden ham och burgare för sig, så att man kan skapa nya burgare, till exempel ostburgare, Maxburgare (hamburgare från Max), eller fiskburgare. Förledet ham har alltså mera fått betydelsen kött, än som ursprunget antyder, antyda att rätten kommer från Hamburg.

För mig med en realexamen fr 40-talet och den tyska grammatiken i (dåligt) minne var på den tiden en hamburgare en person från staden Hamburg och det skrivna ordet skulle ange om det gällde en manlig eller kvinnlig hamburgare - alltså en man eller kvinna! Vad är hamburgare idag (inte hamburgaren!) - reale eller neutrum?

För mig framstår det också som mer än underligt att den lokal där man äter med fingrarna och blir serverad på papper utan dukar på borden får kallas ’restaurang’, detta så väl omhuldade begrepp, inte minst när det gällt möjlighet att få servera alkohol.

REFLEKTION - hundvakt - vem och åt vem?

När min närboende son frågade om jag kunde passa deras hund några dagar var jag lite’ tveksam till om jag kunde klara det eller inte. Jag svarade ’ja’ med förbehållet att få lite’ instruktioner först. Nåväl, dagen kom och hund och ’hundförare’ tillsammans. Instruktionen bestod i en kort sammanfattning av mängder mat av två olika slag + vatten och givetvis - rastning! Ett lakan att lägga i bilen och en handduk att torka av tassarna på var också med - och så börjar ansvaret för hundvakten.

När jag frågade var hunden tyckte om att sova fick jag veta att min egen sängplats var i fara - kanske skulle det bli så att hunden sov i min säng och jag på golvet?

På denna 5:e vaktdag kan jag summera hundvaktens vedermödor - sett från min horisont och tänkt genom vovvens horisont!

Rädslan för att vovven skulle springa ut och ifrån mig gjorde att jag kopplade henne men denna rädsla var helt överdriven. Jag iakttog att vovven höll mig under uppsikt vad jag än företog mig och att smita var inte ens värt att tänka på - vilket jag inte heller tänkt göra! Jag kände mig verkligen övervakad och började ana att min son pratat med vovven på hundars vis o sagt åt henne att passa mig när han var bortrest några dagar med sin hustru. Jag kan verkligen betyga att hunden höll vakt över mig och därmed fullföljde sitt ansvar. Vad sedan mitt ansvar som ’hundvakt’ bestod i var väl närmast att ’spela med’, vilket jag försökte göra på bästa sätt.

Hundfodret ja, av bästa märke enligt reklam (Pedigree), föll inte vovven så väl i smaken som reklamen utlovar. Jag börjar nästan undra om det var ’rätt’ foder eftersom mitt foder = min mat tycktes så mycket mera åtråvärd! Inom ett par parenteser - minst - /([ kan jag nu säga att min icke vetenskapliga undersökning klart visat att det hundar tidigare fick att äta duger bra - för att inte säga - bättre - åt dem även idag!])/. (Detta enorma utbud av hund- respektive kattfoder i butikerna är enligt min mening inte tillkommet efter husdjurens önskemål utan mera en följd av det man kallar 'samhällsutveckling', i detta fall en negativ sådan!)

Min ’undran’ över om det verkligen var rätt foder vovven hade med sig beror på min känsla för att vovven blivit ombedd att avsmaka mina portioner så att inget skulle hända mig!!!
Vovven, vars namn MIRA inte nämnts tidigare, har vaktat mig på ett utmärkt sätt och i någon mån även haft den synnerligen ansvarsfulla uppgiften som munskänk! Det är en klok och omsorgsfull vovve med en alltid bedjande blick!

Våra promenader har däremot för min del inte haft avsedd verkan, nämligen viktnedgång! Vågen slår nu ’i botten’, vilket bara kan tolkas så att motion och frisk luft ger ökad aptit och därmed viktuppgång!

MYGGAN ett underverk - skapelsens under!

Varje gång jag i framtiden 'drabbas' av eller får påhälsning av en mygga kommer jag att

betrakta denna med vördnad. Anledningen? Jo, efter att ha tagit del av bilden ovan med dess förklarande text framstår myggan som ännu ett av naturens alla oförklarliga underverk - tänka sig, bara att i sin snabel ha 6 rör med olika funktioner för att inte säga stickborsten som sågar upp ett sår i huden så att sug- och salivrören kan skjutas in! Mer om myggor senare men 'till dess' betrakta bilden o se myggan som ett verkligt underverk!

POJKARNA HOS BLOCK & BLOCK

En ungdomsbok som fäst sig i mitt minne är den med rubrik enligt ovan. Låt mig säga att en av anledningarna kan vara att det inte fanns så många böcker i min ungdomstid MEN det måste vara något annat ---! Pojkarna hade ansvaret att arbeta för brödfödan redan i unga år och även ansvaret att klara sig själva. I boken är det två springpojkar som avslöjar en vaktmästare som förskingrat. Denne hade tidigare behandlat de båda grabbarna så att deras hämnd verkligen blir ljuv!

Det är uppskattningsvis 7 decennier sedan jag senast läste boken men den sitter i mitt minne OCH - idag har jag beställt den från ett antikvariat på internet - fantastiskt! Jag har fått bekräftelse på att beställningen är mottagen och hoppas verkligen att boken finns också och att den om några dagar finner vägen till min brevlåda. Det skall verkligen bli ett kärt 'återseende' och det gäller om innehållet NU motsvarar mina förväntningar! OM boken finns skall den genast få mitt signum som mitt ex o ingen annans!

TÄNK - jag vill (nästan) tacka Bill Gates för detta - boken fanns i ett antikvariat jag nådde efter en sökning på internet. Jag fick den hem i brevlådan i fredags och har givetvis läst den. Kanske den var 'bättre' förra gångerna jag läste den men visst var det spännande läsning och så 'kul' att förnya kontakterna med personerna,händelserna och teckningarna i boken efter ca 65 år. Priset hade under åren ökat från 1,75 kr till 90:00 och därtill 30:00 i porto men det är helt 'försvarligt'. Jag säger som ofta annars GE INTE UPP!


OCH - nu har den kommit - och jag har läst den - helt enligt mina minnesbilder både vad gällde text och bilder - en upplevelse!

JAG - kaninfarmare?

Krigsåren 1939 - 1945 innebar faktiskt ibland spännande förändringar eller omställningar för alla, unga som äldre och detta även i vårt land, som dessbättre kunde hållas utanför WW2 som det oftast benämns idag - 2 världskriget eller World War 2 (se mer under inlägget om 'svanen').

Det var ju mindre mat av alla slag och även kött var ransonerat MEN - inte allt kött! Kaninkött var inte ransonerat och kunde därmed bli ett värdefuklt tillskott i matförrådet. Min pappa hade en barndomsvän från den trakt i Sverige som han kom ifrån, då bosatt ca 8 km 'hemifrån'. Denna barndomskamrat hade kaniner och en dag satte vi en trälåda på cykelns pakethållare och körde iväg för att köpa starten till 'farmen', två vita kaniner. Lådan hade tidigare använts att ha kol och koks i vid eldning o var 'lite' svart på insidan. Kaninerna var som de på bilden - helt vita med röda ögon. Efter att ha gjort upp affären cyklade vi hem igen och glädjen var stor över att kunna dryga ut matförrådet på detta enkla sätt! Nåväl, vi skulle ju inte äta upp DESSA kaniner utan vi skulle skaffa fler förstås och först nästa generation skulle bli en god 'munsbit' när det var dags. När vi kom hem och glatt skulle visa upp de båda vita kaninerna för min mamma var de inte vita längre utan någonting mellan gråa och svarta = svartgrå - men - de röda ögonen var fortfarande lika röda och vackra. Burarna som gjorts iordning efter alla 'anvisningar' fick ta' emot sina gäster och dessa tycktes också trivas. Namnen Snövit och Snöflingan, som redan tidigt var bestämda fick snabbt ändras till Sotis och Svarten. (Det var nog bara familjen som visste varför de båda vita kaninerna fått så diametralt motsatta namn!). Tiden gick och det blev flera kaniner och helt plötsligt var det tid för slakt - usch då! Pappa skulle inte kunna slå ihjäl en fluga ens o absolut inte dessa husdjur som vi var så fästade vid, 'nej, vi frågar Einar' sa' pappa o Einar åtog sig uppgiften. Han hade egna kaniner och var skomakare med skarpa knivar och och hade därtill vana av slakten. Åren gick och i början av första krigsåret fick jag en lillasyster o vi gömde vita skinn o lät bereda dessa o gjorde en kappa och en 'muff' - en grej att ha händerna i under kalla dagar. Skinnen spändes upp på breda brädor för att torka o så sändes de iväg till Tranås för beredning. Kaninfarmaren - jag - fick fler o fler kaniner och så helt plötsligt kom en förfrågan från hotellet om att få köpa 'några'. Det var givetvis välkommet och jag kände mig som en av farmarna på pampas i Sydamerika ungefär även om de hade kor och jag kaniner. Jag hade inte heller vare sig häst eller lasso att fånga in mina husdjur med!

Helt plötsligt hann inte Einar med att slakta o nu stod vi där 'med skägget i brevlådan'. Vi kunde ju inte åka till hotellet med levande kaniner o ville inte heller säga 'nej' till affären. Dessutom MÅSTE ju kvarvarande kaniner också slaktas någon gång och min pappa vägrade! 'Nej pöjk' sa' han, 'det får Du lösa hur Du vill men jag slaktar dom inte!' Jag var möjligen realist och förstod att jag måste ta' på mig uppgiften. Jag hade också sett Einar och lärt mig av honom. Jag var 16 år då kriget slutade o då hade jag skött 'farmen' själv i 2-3 år och kan därmed ha varit 12-16 år då jag fick klara detta uppdrag o jag fick faktiskt beröm också men jag vill inte säga att jag tyckte om uppgiften. Kaninerna blev levererade till hotellet i tid och hade inte kriget upphört som det gjorde hade kanske leveranserna fortsatt ännu i denna dag.

För övrigt kan tilläggas att kaninkött är mycket gott och alldeles för svårt att få tag i idag. Varje villaägare med en liten gräsplätt borde ha några egna kaniner att dryga ut kassan med och även därigenom minska all belastning på miljön, som förorsakas av långa transporter 'hittan och dittan' och ibland över halva jordklotet för att hämta hem det kött vi idag njuter av - utan ransoneringskort! (Australien, Sydamerka, Nya Zeeland m fl. avlägsna länder).

H A N D H Y G I E N

HANDHYGIEN
"FEM SMUTSIGA SMÅ FINGAR ---" ÄR JU EN 'GULLIG' VISA ATT LYSSNA TILL OCH OM FINGRARNA TILLHÖR ETT LITET BARN ÄR DE JU OFTAST HELT OSKYLDIGA - DÄREMOT OM DE TILLHÖR EN KOCK - (OCH DET BLIR JU 2 X 5 = 10 FINGAR) - KAN GRADEN AV SMUTS VARA ÖDESDIGER. SE BILD! DET OFOG MAN OFTA SER I TV-SERIER OM MATLAGNING DÄR KOCKEN AVSMAKAR MATEN GENOM ATT STICKA ETT FINGER I EX SÅSEN OCH SEDAN SLICKA AV FINGRET TILLHÖRDE - TRODDE JAG - DET FÖRGÅNGNA! UNDER MIN TID SOM ANSVARIG FÖR ATT LÄRA UT LIVSMEDELSHYGIEN VID NÅGRA SKOLOR I EN STORSTAD VAR DETTA EN 'DÖDSSYND' ELLER NÄRMAST INTILL. SMAKSKEDAR SKULLE STÅ PÅ SPISEN I RIKLIGT ANTAL OCH DE SKULLE ÄVEN ANVÄNDAS. (VISSERLIGEN ANSÅGS DET SOM ETT MANDOMSPROV ATT STICKA ETT FINGER I SÅSEN OCH AVSMAKA PÅ DETTA SÄTT MEN OM 'DE' FICK STICKA FINGRET I KOKANDE KNÄCKMASSA EN GÅNG SÅ VAR OFOGET AVHJÄLPT!) BAKTERIERNA TILLHÖR "DET OSYNLIGAS VÄRLD" O DET MAN SER AV DEM ÄR VERKNINGARNA, IBLAND I FORM AV INTRÄFFADE MATFÖRGIFTNINGAR. BAKTERIER FINNS AV VARIERANDE SLAG, NYTTIGA (20%), LIVSMEDELSFÖRSTÖRANDE (18 %) OCH SJUKDOMSFRAMKALLANDE (2 %). MER OM DETTA SENARE SEDAN DU 'SUGIT LITE' PÅ BILDEN AV VAD SOM KAN FINNAS PÅ DINA FINGRAR OCH ÄVEN PÅ KOCKENS!

S V A N E N

Jag lovade några ord om svanen o även om jag inte är specialist på svanar ser jag ju - och Du med - att bilden föreställer en sångsvan och inte en knölsvan (eftersom knölsvanen har en knöl på näbben, enkelt eller hur?)

Min erfarenhet av svanar är kanske inte den Du tror men jag minns en arg sådan i Hallstadt i Österrike en gång vid stranden av Hallstädter See, arg men vacker.

MIN svan var - jag säger VAR - av helt annat slag - en gammal (ful?) eka o det tyckte tydligen även 'militären' eller kanske närmare Försvarsmakten. Ekan saknade den skönhet man kan finna i en bohuseka med lite' avrundade former mot fören på ekan men min 'svan' var mera plan som ett sofflock, därav benämningen 'svanen' som en motsägelse av all skönhet! Under krigsåren då jag växte upp var min hemort på västkusten väl bevakad av militär och det hölls övningar av olika slag mest varje dag. En dag satt ett meddelande fäst på den fula ekan att vi, min pappa närmast, skulle vända 'oss' till militären. Ekan hade 'rekvirerats' för att användas som mål för skjutningar till havs!!! Ekan hade värderats till 10:00 SEK! Pappa fick ingen ändring på militärens något enväldiga beslut! Ekan blev väl förhoppningsvis en del i vårt avvärjande av 'den lede FI' (fienden!) och bidrog helt säkert till upprätthållandet av vår neutraliotet och vad bättre var - att Sverige kunde hållas uianför krigets fasor. Som Du ser på bilden ovan simmar Svanen bort o det var vad min 'svan' också gjorde!

Till allas vår och främst min morfars stora sorg gick farkosten ett okänt öde till mötes men vi är helt förvissade om att SVANEN bidrog till att vi kunde leva i ett fritt land under hela krigsperioden. Min morfar då - jo - han och jag fiskade makrill varje morgon innan jag gick till skolan. som då började 8.55 men som Du förstår blev det inget av med detta storfiske mer efter 'svanens' så tragiska försvinnande!

B a g e t r a u (Baktråg!)

"De' ä större skuder (skutor) än ett bagetrau (baktråg) som har kapsejsa' ö socke" är ett bohusländskt ordspråk jag hört av min mamma o betydelsen överförd till människor betyder att även större 'herrar' än verkliga 'storkarar' (storkarlar) har gått under med företag o liknande även om de inte trott detta vara möjligt. I dagens värld finns det många 'bagetrau' inom olika grupper även om 'bagetaruet' som konkret företeelse är nästan bortglömt.

Bagetrau ja, va' är det o vad användes det till? Använder man idag bagetrau lika ofta som förr? Om inte - varför? Mer om detta förr så vanliga hushållsredskap i ett senare inlägg.

Farligt, farligt men härligt, härligt!

Allt är ju farligt och 'farligheten' varierar med forskningens 'framsteg'. Just idag vet jag inte att morötter är farligt att äta men vem vet -----? Passa därför på o knapra i Dig lite' av den förbjudna eller näst intill - grönsaken! Du ska veta att en varierad kost är bäst för alla och att enbart äta ett livsmedel, vilket det än må vara, kan vara nog så farligt. Morötter har annars värdefullt innehåll för hälsan och just nu när solen oftast lyser med sin frånvaro kan det ju vara ett försök att bli brun genom att äta 'bra med' morötter och därmed få i Dig det karotén som just denna grönsak är så rik på. Som sagt, passa på, läget och vädret gör det lämpligt att 'knapra på' - ta' en för mig också! En sak att tänka på är att även kokta morötter är nyttiga och att ex fibrerna är kvar efter kokning. INGEN DAG UTAN MORÖTTER kan bli Ditt motto!

ICKE mördarsnigel! (dödarsnigel!)

Denna snigel är en i Sverige vanlig svart snigel och ingen 'mördarsnigel' MEN att den äter växter är det ju ingen tvekan om efter detta nutagna foto (070704) och blåklockorna tycks smaka även en 'vanlig' snigel (även om det var fler mördarsniglar i blommorna). Även de sniglar som bär ett hus på ryggen är 'lika goda kålsupare' vad gäller att äta upp blommorna som mördarsniglarna. Se bild på mördarsnigel, karakteristiskt är den ljusbruna randen nedtill!

KINESISKA MUREN - ett skydd för vem?

Detta fantastiaka byggnadsverk är en upplevelse att få möjlighet att besöka. Vad är ex Thailand med dess våta vatten mot denna mur, ett byggnadsverk med en enastående historia. Bara dess längd, över 600 mil, är imponerande OCH den terräng den sträcker sig igenom som en slinglande orm! Bara ett besök vid/på muren är värt resan och idag är det relativt för att inte säga - väldigt - billigt att åka till Kina en vecka. Bilden här skall bara inbjuda Dig till något utöver det vanliga och ett semestermål av klass. Vid mitt besök där (Badaling) ställde vår guide frågan ovan - vem skulle muren skydda OCH har den haft en uppgift nu i modern tid mer än som turistmål?

Jag läste i boken "Stasiland" an Anna Funder att Berlinmuren vid sidan av kinesiska muren var ett av världens längsta byggnadsverk som någonsin skapats för att hålla människor skilda från varandra (sid.15). Idag har de båda tjänat ut sina egentliga syften och är närmast turistattraktioner på var sitt håll. Betr Berlinmuren har jag i min ägo delar av denna mur, nedknackat av mig själv och min hustru i samband med besök hos vänner i Berlin då muren 'fallit'.

Min helt unika kulspetspenna - min första!

Dagens ungdomar tror att vardagliga ting har funnits 'alltid' MEN så är det inte! Min första kulspetspenna köpte jag 1947/1948 och först efter ett erbjudande till bank- och postanställda. Det var då en 'nåd att stilla bedja om' att kunna skaffa sig en 'tocken där' knepig manick - en penna som gick att skriva under vatten med! (Va' nu det skulle vara bra för - men ett reklamtrick var det ju!) Nåväl, jag arbetade då på posten och där användes liksom på bank då anilinpenna för att skriva kvitton (eftersom anilinpennans skrift ej kunde raderas!). Anilinpennan hade den nackdelen att den kunde fördärva kläder eller annat den kom i beröring med. Pennan av märket NATIONAL erbjöds till oss 'utvalda' för 40 SEK, mycket pengar redan då. Nåväl, jag var ju ensam då och MÅSTE ju köpa en sådan där konstig penna - kanske i någon mån för att kunna visa mina kamrater att det verkligen gick att skriva under vatten! Pennan kom, en stilren penna i metall och rostfri. Den fungerade utmärkt och min överordnade var inte lite' avundsjuk. Det fanns då, vad jag kan minnas, bara blå färg. Extra patroner fick beställas från Stockholm till samma pris som pennan, 40 SEK. Idag är detta en av alla de saker som har funnits 'alltid' men inte heller! Från att ha varit en klenod har det blivit en vanlig reklamgrej vid mässor o liknande med firmareklam påtryckt och numera i plast. Vem har väl inte lämnat en mässa med en eller flera kulspetspennor o de räcker mer än väl till nästa mässa! Pennor och karameller är ibland det mest bestående efter en mässa.Kulspetspennan intressanta historia finner Du bl a på Wikipedia. Tekniken med en rullande kula som för fram något flytande är numera överförd till 'roll on' av olika slag o Du ser kulan som 'rullar' fram deodoranten mycket tydligt.

MÖRDARSNIGLAR

Uschhh - ja, jag säger då det - bara ORDET är ju ruggigt! Men är de egentligen 'mördarsniglar'? Det JAG mest lägger märke till är att de äter upp växter o inte mördar man väl en växt? DÖDARSNIGLAR kan jag tänka mig men då det gäller att de äter upp varandra är de väl inte unika? Tro nu inte att jag gillar dem, nej, min jakt och jaktinstinkt inskränker sig till att 'jaga' ifatt dem - MEN - varifrån kommer de? Jag har ca 4 m till min brevlåda o på väg dit har jag en kruka med penséer o lite' annat i växtväg. Varje gång jag passerar 'jagar' jag - ibland i båda riktningarna och - likafullt finns det dödarsniglar där! När det regnar trivs de otroligt bra o jag tror att de kommer med regnet! OCH med all den jord vi numera köper i säckar och betalar en mindre förmögenhet för - med eller utan sniglar. Så mycket annat är det väl inte i det som fyller säckarna än - säckfyllnad! Den moderna människan till vilka även jag väl måste räkna mig tycker om att luras och bli lurad, mest det senare. Det finns jord för olika ändamål men jag tror mest det är säljargument. Det 'stickemockel' som säljs som orchidéjord sägs vara mera passande än 'vanlig' jord men jag vill se den eller de som har finare orchidéer än min yngsta syster o hon har bara planterat om i jord som hon har till övriga växter. Är hennes orchidéer kanske inte orchidéer? Jag tror en av dem är inne på femte året nu o blommar mest hela tiden.