REFLEKTION - hundvakt - vem och åt vem?

När min närboende son frågade om jag kunde passa deras hund några dagar var jag lite’ tveksam till om jag kunde klara det eller inte. Jag svarade ’ja’ med förbehållet att få lite’ instruktioner först. Nåväl, dagen kom och hund och ’hundförare’ tillsammans. Instruktionen bestod i en kort sammanfattning av mängder mat av två olika slag + vatten och givetvis - rastning! Ett lakan att lägga i bilen och en handduk att torka av tassarna på var också med - och så börjar ansvaret för hundvakten.

När jag frågade var hunden tyckte om att sova fick jag veta att min egen sängplats var i fara - kanske skulle det bli så att hunden sov i min säng och jag på golvet?

På denna 5:e vaktdag kan jag summera hundvaktens vedermödor - sett från min horisont och tänkt genom vovvens horisont!

Rädslan för att vovven skulle springa ut och ifrån mig gjorde att jag kopplade henne men denna rädsla var helt överdriven. Jag iakttog att vovven höll mig under uppsikt vad jag än företog mig och att smita var inte ens värt att tänka på - vilket jag inte heller tänkt göra! Jag kände mig verkligen övervakad och började ana att min son pratat med vovven på hundars vis o sagt åt henne att passa mig när han var bortrest några dagar med sin hustru. Jag kan verkligen betyga att hunden höll vakt över mig och därmed fullföljde sitt ansvar. Vad sedan mitt ansvar som ’hundvakt’ bestod i var väl närmast att ’spela med’, vilket jag försökte göra på bästa sätt.

Hundfodret ja, av bästa märke enligt reklam (Pedigree), föll inte vovven så väl i smaken som reklamen utlovar. Jag börjar nästan undra om det var ’rätt’ foder eftersom mitt foder = min mat tycktes så mycket mera åtråvärd! Inom ett par parenteser - minst - /([ kan jag nu säga att min icke vetenskapliga undersökning klart visat att det hundar tidigare fick att äta duger bra - för att inte säga - bättre - åt dem även idag!])/. (Detta enorma utbud av hund- respektive kattfoder i butikerna är enligt min mening inte tillkommet efter husdjurens önskemål utan mera en följd av det man kallar 'samhällsutveckling', i detta fall en negativ sådan!)

Min ’undran’ över om det verkligen var rätt foder vovven hade med sig beror på min känsla för att vovven blivit ombedd att avsmaka mina portioner så att inget skulle hända mig!!!
Vovven, vars namn MIRA inte nämnts tidigare, har vaktat mig på ett utmärkt sätt och i någon mån även haft den synnerligen ansvarsfulla uppgiften som munskänk! Det är en klok och omsorgsfull vovve med en alltid bedjande blick!

Våra promenader har däremot för min del inte haft avsedd verkan, nämligen viktnedgång! Vågen slår nu ’i botten’, vilket bara kan tolkas så att motion och frisk luft ger ökad aptit och därmed viktuppgång!