Avundsjuka och fula ord!

Vid min bloggstart bestämde jag att fula ord och dåliga egenskaper skulle helst inte nämnas på denna blogg MEN med fula ord som insocialiseras måste jag ändå göra ett undantag!

Jag läste i förrgår en insändare i senaste numret av PARTILLE TIDNING (26 juni 2008) med rubriken ”Vårdnadsbidraget – en djupt orättvis kvinnofälla”. Hela artikeln andas ’kvinnosakskvinnor’ och en stor avund på de kvinnor som vill vara hemma med sina barn, det viktigaste DE har liksom alla det stora flertalet föräldrar. Istället för att sköta om familjen och ta’ sig an barnen på heltid har undertecknarna svingat sig upp politiskt och tror sig vara helt oumbärliga och dessutom göra större nytta än några andra! Vilken missuppfattning!

I artikeln kan följande läsas: ”Barnens integration är också första steget för att hela familjen ska insocialiseras i
samhället” Ja, tyvärr, DU läste rätt ”insocialiseras”.

Dessa undertecknare av insändaren har inte mycket erfarenhet att falla tillbaka på – det räcker att blicka tillbaka till tiden för andra världskriget och vad som hände i ex. Norge. De norska kvinnor som fick barn med tyska soldater togs om hand på särskilda mödrahem där tysk personal fanns. (Lebensborn - 4 sådana hem fanns i Norge!) Barnen skulle födas i Norge men sändas till Tyskland för att uppfostrar i det landets beteende. Ryssland tillämpade motsvarande. När för regimen ’obekväma’ föräldrar sändes i fängelse eller till Gulag tog ’staten’ omhand barnen och fostrade dem till ’goda medborgare’ ja, så goda att de – allt enligt regimerna inom respektive block – skulle kunna ange sina föräldrar.
Det står vidare i insändaren att ”Vi anser att det är en kvinnofälla som bidrar till ett segregerat samhälle där kvinnor med låga inkomster och av utländsk härkomst är de stora förlorarna”. ”Vi” i insändaren tycks tro att alla som inte blivit insocialiserade är asociala och aldrig har träffat någon mer mamman och möjligen pappan! Hur fel har inte dessa båda insändarkvinnosakskvinnor!

Det är i vårt västerländska samhälle mer ha-begäret som styr samhället och mot detta förslår sannerligen inte vårdnadsbidraget, där har ’vi’ rätt men alla kan ju inte vara politiker och tur är väl det! Familjer som tar del av vårdnadsbidraget har en egenskap som fler skulle besitta – förnöjsamhet! Vi hade glädjen att ha ’mamma’ hemma här i min familj och alla fyra barnen har uttryckt sin glädje i att det kunde vara så. Jag minns hur ofta för att inte säga dagligen som grannens ena pojk kom in efter skolan och fick en smörgås och ett glas saft eller mjölk och han hade svårt för att gå in till sitt hem och stannade därför gärna kvar tills hans mamma kom hem och det blev inte förrän ca 17.30. Visserligen kunde inte min hustru köpa nytt till alla säsonger men var mera nöjd med att vara i närheten till barnens bästa än att vara flärdfull och ståta i ’det senaste’ på bekostnad av barnens hälsa!

En stor ELOGE till de familjer som strävar efter att mamman skall kunna vara hemma hos sina barn – DU GÖR EN SAMHÄLLSINSATS STÖRRE ÄN NÅGON KAN TRO!

LÅT de mammor och familjer som kan ha nytta av vårdnadsbidraget vara ifred och tänk Er för! Vi övriga utöver undertecknarna av insändaren kanske inte alls vill ha det socialistiska samhälle som Ni båda förespråkar.

Även jag var en gång i mycket unga år politiskt anknuten och det skulle idag ha stått ett ”s” inom ( ) som för de båda men jag kom ganska snart underfund med det falska i politiken och övergav den och det är jag glad för, till och med mycket glad!

En tanke i tiden kan ju vara att erfarenhet kommer mer av ålder än av politiska uppdrag.