han tror att andra världskriget fortfarande pågår och väntar på att bli befriad av sina egna styrkor.
(From then on Lubang Island was known around the world as the place where the last Japanese soldier surrendered.)
(From then on Lubang Island was known around the world as the place where the last Japanese soldier surrendered.)
Hiroo Onoda som en ung officer, 1944-1945 Hiroo Onoda född 19 mars 1922 är en före detta japansk arméofficer som blivit känd som den ur de japanska styrkorna som sist kapitulerade efter andra världskriget. Onoda har i boken Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig beskrivit sina upplevelser på ön Lubang Island i Filippinerna under de 29 år som han fortsatte kriget.
Onoda blev i december 1944 underställd 14. arméns speciella underrättelsevdelning. Onoda fick därvid order att bege sig till Lubang, för att där överta ledningen av Lubangs garnison och inleda gerillakrigföring. Avsikten var att försvåra det amerikanska anfallet mot Luzon som var nära förestående. Onoda förbjöds att dö för egen hand och fick beskedet att oavsett hur lång tid det skulle ta skulle han bli upphämtad. Fram till dess skulle han, så länge han hade en enda soldat kvar, fortsätta att leda sitt folk.
Onoda blev i december 1944 underställd 14. arméns speciella underrättelsevdelning. Onoda fick därvid order att bege sig till Lubang, för att där överta ledningen av Lubangs garnison och inleda gerillakrigföring. Avsikten var att försvåra det amerikanska anfallet mot Luzon som var nära förestående. Onoda förbjöds att dö för egen hand och fick beskedet att oavsett hur lång tid det skulle ta skulle han bli upphämtad. Fram till dess skulle han, så länge han hade en enda soldat kvar, fortsätta att leda sitt folk.
Då de amerikanska trupperna i februari 1945 landsteg på Lubang delade Onoda upp sina styrkor i mindre grupper och inledde den gerillakrigföring han blivit beordrad. Efter den japanska ordern om kapitulation i augusti 1945 försökte bybor på Lubang samt amerikanska och filippinska militären övertyga Onoda om att kriget var slut. Han betraktade dock detta endast som en krigslist för att få honom att avslöja sig. Med samma skepsis betraktade Onoda de japanska försöken att övertyga honom att kriget var slut som gjordes vid upprepade tillfällen. Vid en expedition 1959 medverkade Onodas bror och 1972 medverkade hans far, dock utan resultat. 1959 dödförklarades Onoda I Japan.
I april 1946 kapitulerade den sista japanska avdelningen om 41 man på Lubang. Vid denna tidpunkt bestod Onodas grupp av vicekorpral Yuichi Akatsu, korpral Shoichi Shimada, vicekorpral Kinshichi Kozuka samt Onoda själv. De var därefter de enda kvarvarande japanska soldaterna på Lubang. Akatsu kapitulerade (deserterade skriver Onoda) 1949. Shimada dödades 1954 och Kozuka 1972, av filippinska soldater. Därefter fortsatte Onoda gerillakriget ensam fram till 1974 då den japanska studenten Norio Suzuki lyckades etablera kontakt med honom.
Två veckor efter kontakten återvände Suzuki till Lubang med major Yoshimi Taniguchi, Onodas tidigare överordnade, som den 9 mars 1974 läste upp Onodas slutliga order. 10 mars kapitulerade Onoda formellt vid radarbasen på Lubang. Under denna tid dödades ett 30-tal invånare av Onoda i gerillastrider.
Han överlämnade senare sitt svärd till president Ferdinand Marcos som dock återlämnade svärdet och benådade Onoda för alla aktiviteter under de 29 år han bedrivit gerillakrigföring.
Efter det Onoda lämnat Lubang flyttade han till Brasilien och blev boskapsfarmare. Han skrev sin biografi Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig (No Surrender: My Thirty-Year War) om åren efter kriget. Onoda återvände till Lubang 1996 och donerade då 10 000 $ till den lokala skolan i Lubang. Han gifte sig senare med en japansk kvinna och återvände till Japan där han etablerade ett naturläger för barn. På detta läger delade han med sig av vad han lärt för överlevnad under tiden i djungeln. Vad som är känt (10 mars 2008) lever Onoda ännu i Japan.
I april 1946 kapitulerade den sista japanska avdelningen om 41 man på Lubang. Vid denna tidpunkt bestod Onodas grupp av vicekorpral Yuichi Akatsu, korpral Shoichi Shimada, vicekorpral Kinshichi Kozuka samt Onoda själv. De var därefter de enda kvarvarande japanska soldaterna på Lubang. Akatsu kapitulerade (deserterade skriver Onoda) 1949. Shimada dödades 1954 och Kozuka 1972, av filippinska soldater. Därefter fortsatte Onoda gerillakriget ensam fram till 1974 då den japanska studenten Norio Suzuki lyckades etablera kontakt med honom.
Två veckor efter kontakten återvände Suzuki till Lubang med major Yoshimi Taniguchi, Onodas tidigare överordnade, som den 9 mars 1974 läste upp Onodas slutliga order. 10 mars kapitulerade Onoda formellt vid radarbasen på Lubang. Under denna tid dödades ett 30-tal invånare av Onoda i gerillastrider.
Han överlämnade senare sitt svärd till president Ferdinand Marcos som dock återlämnade svärdet och benådade Onoda för alla aktiviteter under de 29 år han bedrivit gerillakrigföring.
Efter det Onoda lämnat Lubang flyttade han till Brasilien och blev boskapsfarmare. Han skrev sin biografi Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig (No Surrender: My Thirty-Year War) om åren efter kriget. Onoda återvände till Lubang 1996 och donerade då 10 000 $ till den lokala skolan i Lubang. Han gifte sig senare med en japansk kvinna och återvände till Japan där han etablerade ett naturläger för barn. På detta läger delade han med sig av vad han lärt för överlevnad under tiden i djungeln. Vad som är känt (10 mars 2008) lever Onoda ännu i Japan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar