17 september 1937 - räddad från mordbrand!

Jag kan med fog säga att jag räddats från bråd död av en regnig septembervecka!
Kan också säga att det är en ren tillfällighet att jag så här 70 år senare är vid liv!
Båda påståendena är lika riktiga och här är jag - nu till berättelsen eller verkligheten.

Uppväxt i ett samhälle mitt i stenriket i mellersta Bohuslän hade mina föräldrar med mycket möda köpt en tomt och pappa som var stenhuggare ’tog ut’ som det benämndes, sten till en husgrund och satte upp den. Snickare från orten byggde huset i två våningar + källare och vind. Kommunen hade beslutat om att hus som byggdes skulle ha kommunalt avlopp och sprängde därför rännor i berget för avloppsrör och iordningställde ett 10-tal tomter åt gången. Vatten kom först flera är senare! ”Vårt” hus var det första nybygget i detta kvarter. Intill låg sedan tidigare ett hus där det bodde ’folk’ sedan många år tillbaka.

Grannen i det befintliga huset kände sig störd av att få grannar intill och denna septembernatt satte han sin sedan länge uttänkta plan i verket - ”att tända på för att få bort dom”. ”Dom” var mina föräldrar och jag och vad ’han’ gjorde var att dränka in ulltråd i sprit, gå över till vårt hus mitt i natten, peta in den indränkta tråden i nyckelhålet i ytterdörren i markplanet och även i ytterdörr 1 trappa upp (yttertrappa). Bägge dörrarna hade fönster och mamma hade satt upp en spänngardin på varje dörr. Först tände ’han’ på 1 tr upp och därefter i markplanet, där ’han’ även krossade dörrfönstret och kastade in spritflaskan i trappan. Även började det brinna i spänngardinen och även i innertrappan. Pappa hörde att något gick sönder (fönstret), gick upp och såg branden, tog ut oss från huset varefter han tog en våt dörrmatta och släckte elden i trappan.

Efter detta sveptes jag in i en filt o vi gick till mina morföräldrar, som bodde ca 5 minuter från oss. Morfar hade speceriaffär och därmed telefon, ringde polisen som kom och avspärrade området. Mordbrand i ett litet samhälle var på den tiden inte så vanligt och nästa dag kom länspolisen/landsfogden från Göteborg för att göra en utredning. De tog gipsavtryck av skor som ledde till och från vårt hus och jag minns att polisen sa’ att även om vi misstänkte någon skulle det inte nämnas. Utredningen ledde fram till att det konstaterades att grannfrun höll på med en stickning och att garnet överensstämde med det med sprit indränkta garn som hittats på brottsplatsen. Grannen, vi kan kalla honom ”Olle” kunde bindas till brottet, som efter dagens straffskala skulle ha inneburit längre frihetsberövande än de 15 månader som det blev och nu med sjukhusvård som ”5:5:a” efter den tidens lagstiftning. Sjuk person kunde inte dömas till straff utan skulle beredas vård enligt en dåtida paragraf 5:5.
Dagens ändrade lagstiftning säger:
Brottsbalken, kapitel 13, stadgar:
”1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.
Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. Lag (1993:207).
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov mordbrand dömas till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år, eller på livstid.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller eljest inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.”

Varför sitter jag då här 70 år efter detta tillfälle och vad hade septemberregnet för betydelse? Jo, det hade regnat och den matta som användes för släckning hade legat utanför vid entrén och var ’dyblöt’. Därtill kom att en väninna till Mamma, Sigrid hade varit på besök under kvällen och gått hem rätt sent. Mamma och pappa hade följt henne en bit på vägen och hade därför lagt sig senare än vanligt och inte somnat så djupt.

Tråkigt nog fick inte mina föräldrar och jag den behållning av det nybyggda huset som var
tänkt - de fick köpa ett litet gammalt hus i samhället och både bygga till och renovera men kunde i alla fall sova utan oro.

Jag vill här nämna Landsarkiven och vilken enastående tillgång de är. Hela utredningen enligt ovan har jag kunnat hämta ut från Landsarkivet i Göteborg och fått kopior av med bl a foton av huset ifråga. Här finns alltså betydligt mer än de gamla kyrkböcker man vanligtvis förknippar med Landsarkiv och jag uppmanar envar att OM Du har någon fundering om något äldre - fråga på Landsarkivet! De kan om inte annat ge Dig hänvisningar!

17:e september ger mig en årlig påminnelse om att jag kunde ha varit borta ur tiden för nu i år 70 år sedan om inte för mig lyckliga omständigheter inträffat. Då hade jag gått miste om att få möta min blivande hustru, gifta mig och få 4 barn och 11 barnbarn och kanske snart ett barnbarnsbarn - eller två.