Vildkaprifolens doft väcker minnen

En sensommarkväll i de bohuslänska bergen i min barndom kommer både i sinnet och minnet tillbaka bara av att höra ordet ”Kaprifol” eller ännu mera genom att se blomman.

Dess smått förföriska doft är helt oförklarlig och kan bara upplevas men den som haft denna möjlighet minns doften för livet, den bara finns där i det outsinliga förrådet av diverse intryck från gångna tider. Blomman är ju helt fantastisk och konstruktören måtte vara en synnerligen stor konstnär av oanat mått - först forma växten och därtill ge den en doft som målade exemplar inte kan förmedla.

”Förr” var det ljuvliga sommarkvällar med klar luft och ljummen luft, jag tror att de dagtid uppvärmda bergen gav tillbaka sin värme under kvällstid och detta bidrog säkerligen till att doften blev än starkare kvällstid, ja, det var tillfällen då vi några ungdomar faktiskt uppsökte de ställen där kaprifolen växte bara för att känna denna underbara starka doft - en enkel och behaglig form av berusning.

Många gånger har jag glatt mig åt att bo här i Norden och inte minst när det gäller kaprifolen. Våra till Amerika utvandrade släktingar fick lämna möjligheten att känna kaprifolens doft bakom sig, den växer alltså INTE i USA.

Den vetenskapliga beskrivning jag tagit till mig från ’nätet’ talar om att vildkaprifol är en slingrande, flera meter lång lian med väldoftande blommor. Den blommar i juli-augusti och doftar mest om kvällen då den lockar stora svärmarfjärilar att pollinera blommorna. Vildkaprifolen anses vara den mest väldoftande av alla kaprifoler. Frukten är ett rött bär.Vildkaprifol kan bara förväxlas med den odlade.Vildkaprifolen är en växt med sydvästlig utbredning. Den förekommer ofta vid kusten i strandsnår och på klippor. Förvildade exemplar kan förekomma i andra områden.

Vildkaprifol är Bohusläns landskapsblomma.

Växten är giftig!

Vår möjlighet att njuta av den underbara doften går vida över i varje fall min horisont och förklaras med luktsinnets organisation och luktreceptorer.

Luktsinnet är det sinne som göra att vi kan känna olika dofter. De sinnesceller som registrerar doftmolekylerna sitter samlade som ett litet organ högst upp i nästaket, area olfactoria.
Det luktorgan högre organismer, inklusive människan, besitter kan betraktas som en komplicerad molekyldetektor; därför kan man anse att smak egentligen inte är någonting annat än lukt.

I jämförelse med människans luktsinne kan luktsinnet hos andra djurarter både vara komplexare och delvis mer specialiserat på andra dofter. Hos hunden upptar luktcentrum ungefär en tredjedel av hjärnan, hos människan en tjugondel.

Luktsinnet har genom historien varit det mest gåtfulla sinnet. Man förstod inte hur det fungerade och hur vi kunde uppfatta och komma ihåg över 10 000 dofter.

2004 fick Richard Axel och Linda B. Buck nobelpriset i fysiologi eller medicin för att de kommit på hur luktsinnet fungerar; sedan dess har de fortsatt sitt arbete oberoende av varandra.

Luktsinnet är det första sinnet som kartlagt med molekylära tekniker. Ungefär tre procent av våra gener används för att producera luktreceptorerna. När en doft märks har en luktreceptor aktiverats, vilket i sin tur har aktiverat en luktcell och skickat en elektrisk signal till hjärnan.
Luktsinnets känslighet varierar med åldern och mellan 20 och 70 år så minskar det till ungefär hälften.
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Luktsinne

Att förklara detta är som Du ärade läsare förstår en vetenskaplig utläggning men Du bör ägna bifogade bild en stund begrundan - och med särskild tanke på konstruktören - TÄNK!

Jag är så glad att jag inte besväras av Anosmi, som är den vetenskapliga termen för att inte ha något luktsinne. (Av grekiskans an "utan" och osme "lukt".)