BANANER = BsssBss = Bananer som smakar som Bananer skall smaka!

För flertalet kunder i dagens storköp är bananer en självklarhet men så har det inte alltid varit. Under krigsåren var import omöjlig och jag minns när de första bananerna kom efter kriget. Jag hade som 10-åring före kriget inte ätit bananer och detta var spännande. Min morbror som arbetade morfars speceriaffär (= mer än dagens storköp!) fick hem några klasar och givetvis skulle de skyltas som en exklusiv nyhet. På den tiden kom bananerna i hela klasar och en sådan hängdes i skyltfönstret och väckte stor uppmärksamhet. Efter ett par dagar hade bananerna skiftat färg från gulgröna till gulbruna - just sådana jag vill att de skall vara!

Människor som lever i länder där man odlar bananer har väldigt stor nytta av dom. I Afrika brygger man till och med öl av bananer och på Filipinerna är bananketchup en självklarhet, ja bananer är helt enkelt utmärkta till mycket och har dessutom en fulländad förpackning, som inte kräver någon form av återvinning utan återgår till naturen i komposten.

Vad är en då banan och hur får den se ut? Jag har inte hört något om att EU krävt raka bananer i likhet med gurkorna men vem vet --- ? Hur som helst så finns det böjda skyddsfodral för bananer så att de inte mosas när Du lägger dem i matkorg eller lunchförpackning för till lunch är de helt suveräna med allt sitt nyttiga innehåll!

Det finns ca 1000 olika sorters bananer, brandgula, gröna, fläckiga röda, smala och knubbiga, korta och långa. Vissa måste man laga till först, andra kan man äta direkt.

· Bananskalet är mest känt för att folk i olika humoristiska sammanhang tenderar att halka på ett.
· Uttrycket "att halka in på ett bananskal" kan användas för att beskriva att man mer eller mindre utan egen vilja och gärna med en del slump börjat göra något, till exempel, ett nytt arbete.

Då engelska snart är första språk här i landet och man försökt skydda svenska språket är det väl lika bra att INTE ’translata’ det jag hittat om bananer på nätet - varsågoda:

"The true origin of Bananas, world's most popular fruit, is found in the region of Malaysia. By way of curious visitors, bananas traveled from there to India where they are mentioned in the Buddhist Pali writings dating back to the 6th century BCE. In his campaign in India in 327 BCE, Alexander the Great relished his first taste of the banana, an usual fruit he saw growing on tall trees. He is even credited with bringing the banana from India to the Western world. According to Chinese historian Yang Fu, China was tending plantations of bananas in 200 CE. These bananas grew only in the southern region of China and were considered exotic, rare fruits that never became popular with the Chinese masses until the 20th century. Eventually, this tropical fruit reached Madagascar, an island off the southeastern coast of Africa. Beginning in 650 CE Islamic warriors traveled into Africa and were actively engaged in the slave trade. Along with the thriving business in slave trading, the Arabs were successful in trading ivory along with abundant crops of bananas. Through their numerous travels westward via the slave trade, bananas eventually reached Guinea, a small area along the West Coast of Africa. By 1402 Portuguese sailors discovered the luscious tropical fruit in their travels to the African continent and populated the Canary lslands with their first banana plantations. Continuing the banana's travels westward, the rootstocks were packed onto a ship under the charge of Tomas de Berlanga, a Portuguese Franciscan monk who brought them to the Caribbean island of Santo Domingo from the Canary Islands in the year 1516. It wasn't long before the banana became popular throughout the Caribbean as well as Central America. Arabian slave traders are credited with giving the banana its popular name. The bananas that were growing in Africa as well as Southeast Asia were not the eight-to-twelve-inch giants that have become familiar in the U.S. supermarkets today. They were small, about as long as a man's finger. Ergo the name banan, Arabic for finger. The Spaniards, who saw a similarity to the plane tree that grows in Spain, gave the plantain its Spanish name, platano. It was almost three hundred and fifty years later that Americans tasted the first bananas to arrive in their country. Wrapped in tin foil, bananas were sold for 10 cents each at a celebration held in Pennsylvania in 1876 to commemorate the hundredth anniversary of the Declaration of Independence. Instructions on how to eat a banana appeared in the Domestic Cyclopaedia of Practical Information and read as follows: "Bananas are eaten raw, either alone or cut in slices with sugar and cream, or wine and orange juice. They are also roasted, fried or boiled, and are made into fritters, preserves, and marmalades." Note: The banana plant is not a tree. It is actually the world's largest herb!"

Andra intressanta fakta om bananer kan vara dessa:
"BANANA FACTOIDS: Immigrants arriving at Ellis Island in the early years (1892-1920s) were given bananas to eat. Many had never seen them and didn't know how to eat them - some ate the whole thing, peel and all. Bananas were introduced to the American public at the 1876 Philadelphia Centennial Exposition, the same expo that introduced Alexander Graham Bell's telephone." (Obs!)

"Time flies like an arrow; fruit flies like a banana." ---Groucho Marx

När Du på bilden ser mina egna prickiga bananer tänker Du - ”hur kan man äta något sådant?” men prova och Du är fast! Vill Du äta gröna bananer kan Du ju lika gärna äta ex kålrot och till ett mycket lägre pris. Lägre ja, dessa riktiga bananer på bilden är av märket Fyffes och inköptes på Netto för 7 SEK/kg medan bananer då kostade ca 19 SEK/kg i ’min’ ICA butik. Bara det gjorde mig glad och när de nu legat till sig och fått den perfekta mognaden och färgen är mina bananer en höjdare, nyttiga och goda som ’frukt’ eller som mellanmål.

JAG TROR JAG TAR MIG EN HÖJDARE NU - EN MOGEN BANAN!

Göteborgs Regionens Släktforskarförenings skyltar

Oj. oj, oj - det var inte lätt - att återfå de skyltar föreningen ovan och med emblem nedan hade i samband med dess medverkan lördag och söndag under Göteborgs kulturvecka.

Muséer är helt naturligt mycket välbevakade platser och mellan två 'vändor' med materialet slogs dörren igen och ingen möjlighet fanns till vare sig mänsklig eller annan kontakt!

Nåväl, då återstår att hämta materialet på måndag, tänkte jag! ICKE heller, muséet är stängt på måndagar och den telefon det hänvisades till för bl a utställare från tidig morgon till lunch var troligen ett så musealt föremål att i varje fall inte signalerna var uppfunna eller fungeradeoch troligen är röksignaler inte tillåtna med tanke på brandrisk!

Efter flera samtal och mycket FORSKANDE /men det är ju en del av GRS:sa uppgifter!!!) fick jag ändå kontakt med en som jag uppfattade det mycket 'rekorderlig' kvinna. HON hade iakttagit att skyltarna var kvar och hade dem i sitt förvar MEN skulle vara upptagen av diverse museala uppgifter hela tisdagen och vi var helt överens om att skyltarna skulle kunna hämtas i muséets information fr kl. 10.00 onsdag morgon! Strax efter denna tidpunkt fanns jag där för att hämta skyltarna MEN ---. Jag sa' då att jag ser mig om i muséet ett par timmar och hämtar skyltarna senare (när de möjligen kommit tillrätta!). Kl 12.30 går jag ånyo till informationsdisken för att hämta skyltarna MEN de fanns inte där! Till min glädje kom en person jag träffat lördag/söndag och hon ringde den person som skulle ha lagt skyltarna i receptionen men hon var ledig och skulle återkomma imorgon, torsdag! Jag klargjorde att materialet skulle till annan utställning och MÅSTE vara i receptionen under morgondagen, torsdag. Efter att ha lämnat telefonnummer i olika former, både hemtelefon och kroppstelefon, lämnade jag muséet utan skyltar MEN med outplånliga intryck från en utställning om förintelsen som god behållning av min förmiddag. KZ-lägret Bergen-Belsen ägnades särskild uppmärksamhet i en film från befrielsen och då jag har personliga bekanta som vistats där fick jag ännu mera klart för mig att lägervistelsen minsann inte var någon söndagsutflykt.
Emblemet ovan är Göteborgs Regionens Släktforskarförenings logotype och huset strax här ovan är Göteborgs stadsmuséum där föreningens skyltar nu finns i säkert förvar! Jag vet i alla fall att dessa skyltar kommer att bevakas på ett sätt som aldrig förr med vakt varje timma dygnet runt!

BH - damvara? - tydligen inte hos Lindex i Vetlanda!

Jag har varit gift nära 50 år och såväl min hustru som döttrar, sonhustrur och barnbarn omkring mig har alla - hittills - trott att BH är en damvara, ända tills i förra veckan, v. 33. Anledningen? Jo, min ena dotter med sina båda döttrar i sällskap skulle göra en del inköp hos bl a Lindex i Vetlanda. 2 kuponger medtogs, den ena gällande underkläder o även strumpor och den andra ’valfri damvara’ (ej strumpor). När kupongen lämnades vid betalning av inköpt BH säger biträdet att kupongen endast gäller ’damvaror’, varpå min dotter reagerade och frågade om inte en BH är en verklig ’damvara’? Vid förfrågan hos annan av personalen hade besked lämnats att sistnämnda kupong gällde allt i butiken avsett för damer utom kosmetika.

I Wikipedia sägs om BH följande:
”En bysthållare, behå eller bh är ett underklädesplagg för kvinnor, som stöder, samlar och formar brösten.” Under sökordet visar Wikipedia också både plagget ifråga och en bild av Venus när hon med en bröstbinda som föregångare till den kvinnliga BH:n binder upp sina bröst.

Jag har visserligen måst tänka om i många avseenden med åldern men nog trodde jag ändå att just intimplagget Behå måste vara en ’damvara’ - va’ fel man kan ha! Denna totala förändring av min uppfattning måste ha gått mig helt förbi och ändå betraktar jag mig ännu som någorlunda medveten om vad händer men, men, men ---.

Vid sökande under begreppet ovan fann jag bara en bild i en blogg av en man iförd detta mycket tveksamma plagg. Mannens min visar också hans stora förundran över nymodigheten för män! Troligen är förändringen så ny att den ännu inte hunnit till mina breddgrader men vi vet ju av andra genrer att Vetlanda styr trender till viss del!

Här skulle kunna tilläggas en hel del men jag avstår med konstaterandet att tider förändras och tydligen även ’vi med dem’.

UPPMÄRKSAN ELEV i högre skolan!

Hunden på bilden har en lång historia bakom sig trots sin relativt korta levnad. I familjen där den nu blivit en senkommen medlem är flertalet besvärade av allergi - utom hunden. ”Domptören” på bilden eller närmare dressören = matte, hade önskat sig ett husdjur och så blev en dag längtan helt övermäktig - hos alla - tror jag! Böcker lästes, vänner tillfrågades och konsultationer lite’ här o var tydde på att det skulle bli en hund med lite’ päls men fördenskull ingen nakenhund. Så var det då bestämt - en Basenji skulle det bli och ”den har knorr” som matte berättade för mig (morfar) och givetvis kunde jag inte gissa på en hundvalp eftersom sådana ju inte har knorr! Jag gissade därför i telefonsamtalet jag fått att familjen skulle skaffa sig en liten husgris - vad skulle jag tro? MEN - det framkom i samtalet att DENNA HUND HAR KNORR, MORFAR” NU vet jag, jag har själv sett den, både hunden och knorren på svansen. Rasen är afrikansk och knorren har tydligen sin alldeles egen historia i hundsammanhang. Nåväl, hundvalpen hämtades och min med husdjur mycket ovana dotter (pga sina långvariga allergibesvär) fick helt plötsligt ett nytt ’barn’ i familjen sedan döttrarna nu kommit upp i tonåren, ett annorlunda barn. Jag har lite’ på avstånd kunnat följa tilldragelsen o var också med på en utställning där ’flickan’ fick pris och betedde sig som en liten dam sin ringa ålder till trots.

Från att först ha varit en vild krabat utan tillstymmelse att vilja lyssna har den nu tagit emot fostran på ett fint sätt och det är trevligt att kunna se att djur tar till sig men att det också kräver fasthet från ägarens sida.

För en fyrabarnsfar är det inte svårt att överföra beteenden och göra jämförelser och mycket är helt lika - fasthet, vänlighet, beröm är i alla liknande situationer viktiga byggstenar.

Tänk att en fyrfoting kan va så uppmärksam och så villig att lyda som Du ser på bilden - träning i att lyfta foten i ”High five”!

Nu är släktens båda vovsingar bloggade o det återstår av husdjuren några trevliga katter , som också kommer här vid tillfälle. Två av dem bor granne med Mischa och ser lite’ misstänksamt på henne utan att riktigt kunna avgöra om det är en hund eller en gris - den har ju knorr på svansen - precis som jag (inte) trodde!

MATLAGNING I HEMMET på tid - VILKEN TID vi lever i!!!

I tidningen LAGALÄTT nr 8/2007 läste jag om ett ”--- race vid spisen?” och min outtalade fråga besvarades genast med ”Jo, tiden är central för våra läsare och därför också i LAGALÄTT.”

Längre ner i ledaren kan man läsa att tidningen innehåller ”--- massor av inspirerande recept på max 30 minuter." och vidare ”Tryter tiden finns Laga extra där vi från och med nu pressar tiden till max 20 minuter.” HJÄLP!

Lagar 'man' med denna tidspress ”snabbmat!" - eller ----?!

Den som inte har tid att laga maten har väl inte heller tid att äta den så det är ju en helt onödig minutjakt med åtföljande stress och stressrelaterade besvär som följd!

I min bohusländska födelsebygd fanns ett antal lokala ord och uttryck med otvetydigt innehåll såsom ’fomme’. En fomme var - och är - en person med begränsade förståndsgåvor men ändå inte helt ’ute’ som det kanske skulle definieras idag.

Matlagning på tid hör enligt min mening hemma i mattävlingar och bara där som ett moment i tävlingen men inte rimligtvis vid matlagning hemma i köket för Din egen familj! Var istället glad att någon vill och kan laga mat idag o jäkta dem inte!!

För ca 30 år sedan deltog jag i mitt arbete i ett mycket ’brett’ symposium om livsmedel och det sades redan då att ”vi har förlorat en generation av husmödrar och är på väg att förlora den andra”, med andra ord personer som vill och kan laga mat i hemmet! Orsaken sades då vara att få mammor är hemma och överför denna kunskap till sina barn! Är situationen så mycket förbättrad idag? Snarare tvärtom! (Se inlägg om märkning senare!)

Om Du vill på något sätt reducera tidsåtgång vid matlagning laga då istället större portioner åt gången och frys in dessa portionsvis eller styckvis för att vid måltidsdags bara värma i mikro och lägga till lämpligt ’grönt’. Avsätt ett par timmar under veckoslutet för detta och Du sparar totalt sert mera tid och kan ”tanka” - för det är ju det som sker idag vid måltider och i hemmet - på ’0-tid = den tid det tar att värma i mikron.

Lämpliga rätter att bereda i större portioner kan vara ex
Köttgrotta, köttbullar, pannbiff, moussaka, kålpudding, la sagne, chili con carne, olika pastor m fl.

ÖLAND - en underskattad kulturskatt!

Åter efter några trevliga och givande dagar på Öland måste jag verkligen uttrycka min stora uppskattning för dagarna både vad gällde vädret men framförallt - det sevärda vi fick uppleva.

Carl von Linnés ord vid landstigningen på Öland den 1 juni 1741 skulle kunna vara våra om inte gammalsvenskan avslöjat mig: "Ölands strand hade vi knappt rört, förrän vi märkte att, detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provinser; satte oss därför i sinnet att desto nogare uppteckna allt vad på denna ö föreföll".

Jag har tidigare varit på Öland och det är då främst fyra ting som etsat sig fast i mitt minne - Alvaret, Långe Jan, väderkvarnar och kroppkakor. Dessa finns fortfarande kvar även om det tycks som om kroppkakorna tyvärr är på utdöende. Vid dessa tillfällen har det varit dagsresor men nu övernattade vi 3 nätter och fick därför mera tid att se oss om.

Årets resa hade influerats av bl a ett barnbarn med borgar och stridsmän i sinnet och borgar finns det ju gott om på Öland även om de numera inte har så många stridsmän kvar, kanske de för övrigt inte haft några överhuvudtaget?

Likt Linné ”satte vi oss i sinnet att” utforska det för oss mera okända och sannerligen - vi fann ett landskap ”helt annorledes” enligt Linné. Linné fick ju storslam i och med att Ölands egen landskapsblomma, Solvändan, bara växer på Öland och ingen annanstans i hela världen!

Erik Axel Karlfeldt skrev om och till denna blomma
"Solvända! Solbrända hällarna svalka sin kalk, skyarna prunka, ut seglar en aftonfalk.Blomma, om kvällarna vågar jag andas min bön, nalkas och sjunga hit ner till ditt läger på ön."

Ur Zephyrs serenad till Ölands solvända av Erik Axel Karlfeldt (Flora och Bellona, 1918)

Vid första skylten ”Alvaret” reagerade barnbarnet som nämnts ovan och frågade om inte ordet var felstavat - Det skall väl va’ två l i Alvaret? - en bra reflektion som gav upphov till förklaring av skillnaden mellan ”allvar” och ”Alvar”.

Såväl fyren Långe Jan på södra udden som dennes motsvarighet i norr, Långe Erik, fick besök och en runda i närbelägna Trollskogen med intilliggande naturum är ett trevligt minne.

Den restaurerade borgen Eketorp på Alvaret fick bli den första av de tre borgar vi besökte för att vi där skulle få en inblick i borgarnas syfte och historia. En kunnig guide i tidsenlig dräkt berättade med inlevelse om de tre borgar som tidsmässigt kommit efter varandra på Eketorp
och med denna nyförvärvade kunskap i bagaget fortsatte vi mot Gråborg och därefter Ismantorp. Dessa tre av sammanlagt 20-talet gav en mycket god inblick i historien och olikheterna idag var också mycket intressanta. Ekeborg hade restaurerats, Gråborg hade (trologen) berövats sina husgrunder medan Ismantorp hade flertalet kvar och man kunde tydligt bilda sig en uppfattning om hur livet var i borgen. (Tyvärr kunde vi bara inte hitta kaféet - ingen gång skulle väl kaffe/te smaka så bra som just vid tillfällen då det som här annonserats men inte kunde spåras) Dessa fornborgar blev ett bestående minne, värt att ta’ reda på mera om under mörka höstdagar.

Kvarnarna såg vi i alla fall i rikligt antal och väl spridda från söder till norr och detta var ett glatt återseende.

M e n - vad vore väl en Ölandsresa utan ett besök på Solliden och vid Borgholms slottsruin. Tyvärr var slottsfolket inte hemma just då vi var där men de hade omtänksamt nog förberett fika åt oss alla på Kaffetorpet o det smakade bra i värmen, ja, Du läste rätt! Det var varmt!

Återstår då kroppkakorna och hur det gått med dem? Ja, de fanns i varje fall inte i samma antal som tidigare och är tydligen på väg att trängas ut av pizza och andra importerade maträtter, dock inte Mc Donalds hamburgare. Min dotter lyckades dock ’fånga’ var sin kroppkaka i gatuköket i Färjestaden innan överfarten till fastlandet och det var på något sätt som en punkt för resan!

Som en parentes på resvägen till Öland passerade vi också genom Glasriket i Småland och besökte några glasbruk. Jag fick också inhandlat mitt absolut första snapsglas på Rosdala glasbruk o det var väl närmast för att vid min ålder inte behöva skämmas för avsaknaden av denna tingest i vitrinskåpet.

Avslutningsvis i detta öländska inlägg vill jag tacka min medresenärer för trevliga dagar tillsammans.

SEMESTER? - nej,fritt från ledigheten!

Hej - nu blir det några dagars 'frånvaro' från denna blogg. Jag kommer att 'göra Öland' tillsammans med en dotter och två av hennes pojkar. Jag har varit på Öland ett par gånger tidigare men det är ganska länge sedan och jag ser fram emot att få komma tillbaka. Som Du förstår av att jag är en '29:a" är det inte min semester eftersom vi pensionärer tyvärr inte har semester! Det är mao en veckas fritt från ledigheten!

Skratta gärna men detta att inte ha semester innebär att det kan vara väldigt svårt att få en bortovaro från det dagliga i och med att 'vi' alltid är lediga - MEN - är det så? Svaret får Du först då själv kommit i denna situation och har barn och barnbarn att glädjas åt att få umgås med. Din 'semester' styrs nu av andra saker än den semesterlista jag var van vid och själv gjorde för ett 20-tal kolleger och mig själv (+ på senare år med hänsyn även tagen till hemmavarande motpart!) som sträckte sig 'rullande' över tre månader, juni, juli och augusti. Då vi i familjen åkte utomlands med bil och campade över hela Europa, nästan, var det bäst att ta' sen semester då svenskarna åkt hem och det inte var samma belastning i de länder vi vistades i.

Denna min frihet från ledigheten kommer jag att ägna åt dotter o barnbarn och kommer förhoppningsvis att 'fånga' några öländska intryck att förmedla här efter hemkomsten om 1 vecka! (I mitt jobb hade jag de senaste åren 32 dagar!)

Stackars föräldrar - stackars barn / stackars barn - stackars föräldrar!!!???

Ja, vem och vilka det är mest synd om kan man ju fundera på -----.
Lek och sysselsättning är inte idag vad det var ’förr’ för barn och ungdomar. ’Förr’ o då menar jag inte på stenåldern utan för bara 10-15 år sedan kunde barn hitta på saker att göra och gjorde sådant som dessutom var gratis! Lyckliga barn och lyckliga föräldrar!

Idag är denna sorts sysselsättning vad man kallar ”ute”, vilket betyder att ”det går inte” att göra så idag! VARFÖR? Jo, det har kommit så många ’roligare’ och framförallt mindre ansträngande sysselsättningar, främst fysiskt.

Barn och ungdomar behöver röra på sig på samma sätt idag som tidigare men hur skall de kunna göra det när dator och spelkonsoler låser fast ändan vid stolen!? För att inte prata om vilka kostnader dessa moderniteter drar med sig - en verklig belastning för såväl barn som ungdomar men främst föräldrar! (ca 500 SEK för ett spel är inte ovanligt!)

Jag såg igår i TV reklam för en ’tocken manick’, en ”Playstation 3” för 5990 SEK. Detta skulle vara den senaste (men tyvärr ej den sista!) spelmaskinen. Reklamen visades på bästa sändningstid då alla är vakna - även barn - och vad jag tror är dessa spelkonsoler i första hand tänkta för just barn. Vad gäller för reklam? Någonstans har jag en känsla av att reklam inte får vända sig till barn? Nu kan ju dessa prylar nyttjas även av äldre personer men det blir nog i verkligheten barn och ungdomar som ’behöver’ dem. Inget barn kan ju vara utan en sådan manick för ”Pelle har ju en” ---. Det borde finnas nyttigare ting att sysselsätta sig med - OCH DET FINNS - och som därtill är helt gratis! Dessa dyra apparater borde om inte förbjudas så i varje fall bojkottas. Visst minns jag tiderna då modelltågen till killen i familjen ’provkördes’ först av fadern ---.

Lek och sysselsättning utomhus är fortfarande det bästa för hälsan och även om just denna sommar inte inbjudit till ständig utomhusvistelse så har det funnits och kommer det att finnas rikliga tillfällen att njuta av naturen och därigenom bygga upp sin hälsa inför stundande mörka och kalla årstid - vintern.

De ungdomar som är lyckliga att bo i hus på landet eller nära naturen har alla möjligheter i världen att kunna hjälpa till med förekommande sysslor, såsom gräsklippning, vattning av växter och borttagning av ogräs mm mm. Detta kostar inget, tvärtemot kanske Du får en slant för din insats.

Medan Du klipper gräset med en handgräsklippare eller en motorgräsklippare kan Du också koppla av och känna naturens dofter tillika med att Du kan njuta av frisk luft och - då Du fyller bensin - lyssna till fågelsången. Du känner att du gjort något nyttigt och sover med samvetet som den bästa huvudkudden - TRO MIG!

Kunde inte låta bli att fundera över vad som är tillåten respektive icke tillåten reklam för barn när jag igår (070803) på TV såg reklam för den nya/senaste (men tyvärr inte den sista!) spelmaskinen ”Playstation 3” för bara 5990 SEK. ELLER - är det inte barn (och ungdomar) som använder dessa för sina avancerade spel?

Förlorad vigselring - en storjägares bedrift i vetenskapens tjänst!

Bildtexterna ovan påminde mig om en händelse jag var med om ’för länge sedan’.

På min arbetsplats hade vi en minst sagt mycket mångfacetterad verksamhet med en veterinär som chef. Vid ett tillfälle var ’måsplågan’ som det då kallades ovanligt stor. Då det fanns viss risk för att dessa högtflygande och även högt skränande fåglar tänktes kunna sprida Salmonella skulle detta givetvis ’utredas’. I utredningen ingick att fånga måsar och leverera dem (döda) till ett laboratorium för provtagning.

En av mina arbetskamrater, då ’gammal’ i förhållande till mig, var passionerad jägare och blev - som man blev ’på den tiden’ - ”inkallad” till chefen’. Denne frågade om S fortfarande tyckte om att jaga? Jag ser i min inre syn chefen framför mig då han lite ’illmarigt’ ställde denna i sammanhanget något listiga fråga. S som inte anade oråd utan i tanken ’såg’ något trevligt uppdrag, svarade oförbehållsamt ”Ja”. ”Bra” svarade chefen och fortsatte nu med att beskriva ’projektet. S’ uppgift skulle bli att nacka alla fångade måsar och leverera dem till laboratoriet.

På den tiden diskuterade man inte med chefen och dagen för den stora jakten närmade sig. Ett företag med ett stort platt tak flera våningar upp, upplät plats för en bur med mått ca 2x3 meter och ca 70 cm hög. Som ’tak’ skulle läggas spjälor med ett avstånd av ca 20 cm. Måsarna skulle ju kunna hoppa ner och ta’ det utlagda betet i form av fisk men inte kunna hoppa upp igen och därmed lämna buren. Måsar är klokare än människor - i varje fall när det gällde att söka friheten - de ställde sig helt sonika på ryggen på en måskollega och några lyckades på det sättet nå friheten - för att nästa dag kanske hoppa ner i buren igen o få sig ett skrovmål fisk. Nåväl, en ’avrättningsplats’ iordningställdes och för uppsamling av blodet tömdes sågspån ut på golvet.

Det är här bildserien ovan kommer in i ’bilden’ - minnesbilden! S nackade pliktskyldigast de infångade måsarna o levererade dem till ’labbet’ (som f ö ’beställde’ ett antal varje dag i tro att de fanns uppradade o villigt ställde sig till vetenskapens förfogande - men - inte heller!)

En dag under denna jaktsäsong ringde vaktmästaren L hos företaget som upplåtit fångstplats med tillhörande ’avblodningsplats’ och undrade om S’ fru hette L och jag kunde bara bekräfta detta. Anledningen till frågan var att L i den blodblandade sågspånen sett något glimma till och tagit upp föremålet och funnit en vigselring med inskriptionen ”L ---”.

Vi hade en trevlig stämning på arbetsplatsen där jag vid det tillfället var yngst bland en grupp spjuveraktiga äldre kolleger. Alla hade hört om S’ förlorade vigselring och hur han hemma gick med handen i byxfickan för att inte avslöja förlusten för L. Mina kolleger var mycket trevliga men inte alltid snälla! När det framkom att ringen kommit tillrätta skulle inte detta meddelas S genast utan en skur av frågor mötte S varje gång han kom in till kontoret -”har Du hittat ringen”, ”vad säger L?, ”Hur skall Du förklara detta?” m fl, m fl.

De enda två som inte visste om den upphittade ringen var S och chefen. Han hade dock hört om den förlorade dyrgripen och ställde ofta frågor och försökte också fundera ut något sätt att ersätta förlusten - ekonomiskt! Efter en tid hade vaktmästaren L, den som hittat ringen, lämnat den till jägaren S och nämnt att han ringt och meddelat om fyndet! S kom in till kontoret och avslöjade inget men efter första frågan sa’ han bara ett enda ord, ett ord som inte passar på en sida som denna.

Allt fortsatte som vanligt och storjägaren var trevlig som alltid men han sa’ vid ett tillfälle att han känt sig lurad men han ’kom ju ut i friska luften i alla fall’, den kollegiala samvaron fortsatte och trivseln höll i sig - helt säkert de 42 år jag arbetade där framtill min pension.

Måsarna då, ja, de gav sina liv till vetenskapen utan att Salmonella konstaterades.

Leggings - säkert bra men med urskillning - annars - ”usch”!

Det är inte svårt att förstå att tiden gått ifrån i varje fall mig! Jag ”hänger inte me´ ”.- tydligen!
Förr var det vanligt att MÄN hade långbyxor och kvinnor klänning eller kjol. Idag finns en tredje genus figur - en kluven person som tydligen inte vet sin genusroll såsom man eller kvinna. Jag menar de könslösa personer som har klänning/kjol (som kvinna) men som därtill måste ha långbyxor (som man) samtidigt!
Ytterligare ett mellanting har dykt upp i form av dessa tydligen ’måsten’ som leggings utgör för några, usch! Det år inget fel på ’leggings’ som plagg utan mera på nyttan av dem och tillfället de används. Det är helt klart också ett bra plagg och kan mycket väl finnas anledning att använda också - men för vem och när? Barn och unga kvinnor får - för mig - gärna ha “detta plagg men när en äldre kvinna (och då menar jag inte ’gammal’), därtill ganska fyllig, tror sig bli yngre med detta modeplagg blir situationen ohållbar. Det som kan vara ganska snyggt på ’passande’ personer kan bli rentav osmakligt på dem som inte ’kläder’ i detta plagg - och de är många!
Det sas’ förr att ”kläderna gör mannen ” och detta borde väl också gälla kvinnorna? Tro nu inte att jag är lika gammal i sinnet som födelseåret anger - det skulle ju va’ förfärligt! Nej, det är mera min möjlighet att jämföra som gav anledning till dessa reflektioner! För att förtydliga vill jag säga att långbyxor på en kvinna är både praktiskt och bra i många situationer men att kjol/klänning ser mera kvinnligt ut! Likaså trodde ’man’ (= de kvinnor som önskade chefsroller) en tid att slipsen gjorde dem till män. Inte heller, en yrkeskvinna ska inte behöva i klädsel och stil jämföra sig med en man utan skall istället med sin kunskap bevisa sin jämställdhet!

Leggings är för övrigt ’från början’ ett amerikanskt militärplagg och då med praktisk avsikt!

The U.S. Army's M1938 Dismounted Leggings covered the top of a soldier's service shoes and were designed to keep his trousers from snagging on objects such as barbed wire or branches, to prevent mud, sand and stones from getting into the soldier's shoes, and to provide the soldier with ankle support.
The heavy cotton canvas leggings were held in place with a fabric strap with buckle that wrapped around the service shoe, and were laced up the outside to provide a snug and personalized fit. A soldier could either tuck his trouser's into the leggings, or blouse them over the top of the leggings. Like most of the clothing worn on D-Day, the leggings were impregnated with an anti-gas paste.” (Se bild nedan!)

Jag har 2 döttrar och två sonhustrur och ingen av dessa har hittills iklätt sig detta plagg och det hedrar dem. Däremot har barnbarn leggings, vilket helt stämmer även med mina värderingar!

Alla dessa -begrepp för korta eller halvlånga eller långa byxor är ju onekligen ’confusing’, leggings (= avklippta långkalsonger), highwater (= korta långbyxor) o säkert flera.

F ö definieras leggings hos H&M som underkläder.

OBS! Jag ber läsaren notera att inte bara leggings kan vara opassande och inlägget är alltså inte bara en observation beträffande kvinnlig klädsel - äldre män i shorts kan ju också vara anstötande i vissa miljöer, ex i en kassakö en sommar som denna då i varje fall inte sol och värme kan vara skäl för 'lätt' klädsel.

Håriga och hjulbenta gubbar borde inte ta' efter de yngres fasoner i tro att de därigenom blir yngre - så är det INTE!

Ransonering - på gott och ont - begränsning av ’allt’ - nästan!

Ransoneringen under krigsåren (andra världskriget) var en nödvändig företeelse eftersom vi = Sverige inte var helt självförsörjande utan måste importera olika förnödenheter från andra länder och världsdelar. Haven var osäkra att färdas på och den lejdtrafik som förekom var otillräcklig.

Det fanns en beredskap för ransonering av olika såväl livsmedel som andra varor och ransoneringskorten hade en alfabetisk ordning + några bokstäver avsedda för oförutsedda ransoneringar. Kupongerna klipptes i butiken för de varor som inköpts vid tillfället och här kommer JAG in som en viktig ’kugge’ i detta maskineri! Matvaror och kläder berörde varje individ medan däremot gummiransonering berörde bilägare eftersom endast nyttotrafik fick tilldelning av bildäck och dessa stämplades med tre kronor (brännstämplades) som ett bevis på att fordonet endast användes i nyttotrafik. Länsstyrelsen hade här en stor uppgift i beredskapssammanhang. Bensinransonering kan jag inte minnas förekom och främsta orsaken var förmodligen att omställningen till gengasdrift gick mycket snabbt. (se avsnitt om gengas senare!) Bensinransonering kom däremot att införas långt senare men då av helt andra skäl - tänkt oljekris i oljeproducerande länder - och ransonering fanns inte i Danmark, vilket innebar att många bilägare åkte med färja till grannlandet och tankade där, inte bara öl och vin på ’vanligt sätt’ utan nu även bensin! Detta kan ha varit på 70-talet gissningsvis. Kommer åter då jag finner mer exakt uppgift. Tror tom att jag har några kvarvarande bensinkuponger?

Ransoneringskorten var utförda som kuponger, hela el halva o de klipptes i butiken när en vara hade inhandlats och butiksägarens uppgift var sedan att klistra upp dessa små eländiga kuponger på en förklistrad karta för att ha dessa kuponger att lämna in vid köp av motsvarande produkt hos sin leverantör. Då min morfar hade en speceriaffär (vad är det för något???) och jag följaktligen var hans barnbarn, var en av mina ’favoritsysselsättningar’ att klistra upp dessa kuponger på nämnda karta/ark. Uppgiften var ansvarsfull då kupongerna var mer värda än pengar och det fick inte saknas någon kupong då kristidsnämnden kunde göra sina inspektioner och revidera varulager mot kuponger! Kupongerna fick inte överlåtas om jag inte minns fel men detta skedde ju allt som oftast ändå. Jag minns ett fall där det framkom att kupongerna till kaffet kostat avsevärt mycket mera än det kaffe kupongerna motsvarade i inköp. Detta med kaffe ger mig också en påminnelse om hur viktigt det var att ha kaffekort och inte kakaokort och vilka konsekvenser detta skulle kunna få!!! Det var nämligen en nedre åldersgräns på 15 år utsatt för att få kaffekort och jag minns mycket väl hur en flicka som på vanligt sätt retades för att ’ha ihop det’ med en kille, avfärdade detta med att ’han har ju bara kakaokort’. Hon var född 1927 och han 1928 och därigenom kan ju episoden klart anges i tid. H(an) var 14 månader yngre och hade ’bara’ kakaokort medan M-B var ’gammal’ med detta mått mätt och hade kaffekort. De gifte sig i vilket fall sedan ransoneringarna upphört och lever båda ännu!

Även om ransoneringen var en tråkig företeelse tror jag ändå att den hade vissa fördelar med sig, nämligen att svenska folket fick hålla igen på vissa saker man idag frossar med som kanske ger besvär i framtiden i form av bl a övervikt som senare skall bantas bort!

Det förekom också flera vandringshistorier från den tiden och en av dem var den där polismannen på orten stoppade en lastbil och frågade chauffören var mjölet hade inköpts (’svart’ = utan kuponger - från en närbelägen kvarn) och fick svaret ”Där Du köpte grisen förra veckan!”. Jag tror inte att detta ledde till åtal!

Tyg var också ransonerat och det kunde ju va problem då personer har olika mått och åtgången tyg därför kunde variera!

Som barnbarn till en specerihandlare på den tiden fanns det ALLTID uppgifter att göra o kanske mera om detta senare, vem vet?!

Förteckning över svenska ransoneringskort - 1941
A - beredskapskort
B - kaffekort
C - kakaokort
D - tvätt och rengöringsmedel
E - mjöl och bröd
F - småbarnskort
GS - köttvaror
H - socker
J - ljus
K - beredskapsskort
L och Lp - rabattkort för matfett
M och Mp - matfettskort
O och Op - rabattkort för mjölk
VR - mjöl och bröd
Y - tobak
Ä - ägg

Mannen som berövade mig slöjden ……..

Här bredvid en bild av mannen som berövade mig, en svensk kille på 10-11 år, slöjdundervisningen i skolan - nästan! HAN SKULLE BARA VETA!
Uppväxt i ett västkustsamhälle hade vi slöjdsalen i källaren till skolan. När kriget började togs dessa lokaler i anspråk som skyddsrum, slöjdbänkar och -utrustning togs bort och sandsäckar placerades utanför fönstren. Jag hann att förfärdiga tre olika saker i trä, en skärbräda, en hängare att sätta på väggen och en ’vindleka’ - jag vet inget annat namn på den prylen. Det var en propeller (snedskuren och svår att göra) fäst vid en käpp och man skulle springa och på det sättet få propellern att snurra, vilket den också gjorde. Skärbrädan har jag kvar här i mina gömmor ännu.

Först var tanken att lokalen skulle va’ disponibel även som slöjdlokal men jag tror det var civilförsvarsmyndigheten som inte medgav detta i och med att lokalen skulle va’ tom och tillgänglig när som helst och att det måste installeras särskilt ventilation där och separat ’gasfång’, en luftsluss att ev ta’ sig in och ut genom om gas skulle ha använts.

Detta var för mig en stor förlust då jag tyckte om att arbeta i trä och hade hoppats kunna lära mig något för framtiden. Kanske det var denna ’förlust’ som fick mig att bygga hus i egen regi ca 15 år senare med min pappa som läromästare och ’allt i allo’.

Tänk va’ en märklig man på helt annan plats på jorden man kan ställa till med o då var ju detta absolut INGET mot allt annat otyg som följde med kriget! Min reflektion är mera att klargöra orsaken till varför jag inte fick gå i slöjd som jag önskat.

Däremot fick jag senare i åren gå ’kockskola’ eftersom killarna på min hemort mestadels blev fiskare eller i varje fall sjöfolk o därför skulle kunna lite’ om matlagning eller åtminstone kaffekokning! Maten på fiskebåtar är eller var ju inte så avancerad o flertalet lärde sig nog bäst att KOKA kaffe, något annat sätt att göra kaffe fanns inte DÅ!