ÖLAND - en underskattad kulturskatt!

Åter efter några trevliga och givande dagar på Öland måste jag verkligen uttrycka min stora uppskattning för dagarna både vad gällde vädret men framförallt - det sevärda vi fick uppleva.

Carl von Linnés ord vid landstigningen på Öland den 1 juni 1741 skulle kunna vara våra om inte gammalsvenskan avslöjat mig: "Ölands strand hade vi knappt rört, förrän vi märkte att, detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provinser; satte oss därför i sinnet att desto nogare uppteckna allt vad på denna ö föreföll".

Jag har tidigare varit på Öland och det är då främst fyra ting som etsat sig fast i mitt minne - Alvaret, Långe Jan, väderkvarnar och kroppkakor. Dessa finns fortfarande kvar även om det tycks som om kroppkakorna tyvärr är på utdöende. Vid dessa tillfällen har det varit dagsresor men nu övernattade vi 3 nätter och fick därför mera tid att se oss om.

Årets resa hade influerats av bl a ett barnbarn med borgar och stridsmän i sinnet och borgar finns det ju gott om på Öland även om de numera inte har så många stridsmän kvar, kanske de för övrigt inte haft några överhuvudtaget?

Likt Linné ”satte vi oss i sinnet att” utforska det för oss mera okända och sannerligen - vi fann ett landskap ”helt annorledes” enligt Linné. Linné fick ju storslam i och med att Ölands egen landskapsblomma, Solvändan, bara växer på Öland och ingen annanstans i hela världen!

Erik Axel Karlfeldt skrev om och till denna blomma
"Solvända! Solbrända hällarna svalka sin kalk, skyarna prunka, ut seglar en aftonfalk.Blomma, om kvällarna vågar jag andas min bön, nalkas och sjunga hit ner till ditt läger på ön."

Ur Zephyrs serenad till Ölands solvända av Erik Axel Karlfeldt (Flora och Bellona, 1918)

Vid första skylten ”Alvaret” reagerade barnbarnet som nämnts ovan och frågade om inte ordet var felstavat - Det skall väl va’ två l i Alvaret? - en bra reflektion som gav upphov till förklaring av skillnaden mellan ”allvar” och ”Alvar”.

Såväl fyren Långe Jan på södra udden som dennes motsvarighet i norr, Långe Erik, fick besök och en runda i närbelägna Trollskogen med intilliggande naturum är ett trevligt minne.

Den restaurerade borgen Eketorp på Alvaret fick bli den första av de tre borgar vi besökte för att vi där skulle få en inblick i borgarnas syfte och historia. En kunnig guide i tidsenlig dräkt berättade med inlevelse om de tre borgar som tidsmässigt kommit efter varandra på Eketorp
och med denna nyförvärvade kunskap i bagaget fortsatte vi mot Gråborg och därefter Ismantorp. Dessa tre av sammanlagt 20-talet gav en mycket god inblick i historien och olikheterna idag var också mycket intressanta. Ekeborg hade restaurerats, Gråborg hade (trologen) berövats sina husgrunder medan Ismantorp hade flertalet kvar och man kunde tydligt bilda sig en uppfattning om hur livet var i borgen. (Tyvärr kunde vi bara inte hitta kaféet - ingen gång skulle väl kaffe/te smaka så bra som just vid tillfällen då det som här annonserats men inte kunde spåras) Dessa fornborgar blev ett bestående minne, värt att ta’ reda på mera om under mörka höstdagar.

Kvarnarna såg vi i alla fall i rikligt antal och väl spridda från söder till norr och detta var ett glatt återseende.

M e n - vad vore väl en Ölandsresa utan ett besök på Solliden och vid Borgholms slottsruin. Tyvärr var slottsfolket inte hemma just då vi var där men de hade omtänksamt nog förberett fika åt oss alla på Kaffetorpet o det smakade bra i värmen, ja, Du läste rätt! Det var varmt!

Återstår då kroppkakorna och hur det gått med dem? Ja, de fanns i varje fall inte i samma antal som tidigare och är tydligen på väg att trängas ut av pizza och andra importerade maträtter, dock inte Mc Donalds hamburgare. Min dotter lyckades dock ’fånga’ var sin kroppkaka i gatuköket i Färjestaden innan överfarten till fastlandet och det var på något sätt som en punkt för resan!

Som en parentes på resvägen till Öland passerade vi också genom Glasriket i Småland och besökte några glasbruk. Jag fick också inhandlat mitt absolut första snapsglas på Rosdala glasbruk o det var väl närmast för att vid min ålder inte behöva skämmas för avsaknaden av denna tingest i vitrinskåpet.

Avslutningsvis i detta öländska inlägg vill jag tacka min medresenärer för trevliga dagar tillsammans.