Mannen som berövade mig slöjden ……..

Här bredvid en bild av mannen som berövade mig, en svensk kille på 10-11 år, slöjdundervisningen i skolan - nästan! HAN SKULLE BARA VETA!
Uppväxt i ett västkustsamhälle hade vi slöjdsalen i källaren till skolan. När kriget började togs dessa lokaler i anspråk som skyddsrum, slöjdbänkar och -utrustning togs bort och sandsäckar placerades utanför fönstren. Jag hann att förfärdiga tre olika saker i trä, en skärbräda, en hängare att sätta på väggen och en ’vindleka’ - jag vet inget annat namn på den prylen. Det var en propeller (snedskuren och svår att göra) fäst vid en käpp och man skulle springa och på det sättet få propellern att snurra, vilket den också gjorde. Skärbrädan har jag kvar här i mina gömmor ännu.

Först var tanken att lokalen skulle va’ disponibel även som slöjdlokal men jag tror det var civilförsvarsmyndigheten som inte medgav detta i och med att lokalen skulle va’ tom och tillgänglig när som helst och att det måste installeras särskilt ventilation där och separat ’gasfång’, en luftsluss att ev ta’ sig in och ut genom om gas skulle ha använts.

Detta var för mig en stor förlust då jag tyckte om att arbeta i trä och hade hoppats kunna lära mig något för framtiden. Kanske det var denna ’förlust’ som fick mig att bygga hus i egen regi ca 15 år senare med min pappa som läromästare och ’allt i allo’.

Tänk va’ en märklig man på helt annan plats på jorden man kan ställa till med o då var ju detta absolut INGET mot allt annat otyg som följde med kriget! Min reflektion är mera att klargöra orsaken till varför jag inte fick gå i slöjd som jag önskat.

Däremot fick jag senare i åren gå ’kockskola’ eftersom killarna på min hemort mestadels blev fiskare eller i varje fall sjöfolk o därför skulle kunna lite’ om matlagning eller åtminstone kaffekokning! Maten på fiskebåtar är eller var ju inte så avancerad o flertalet lärde sig nog bäst att KOKA kaffe, något annat sätt att göra kaffe fanns inte DÅ!