Ransoneringen under krigsåren (andra världskriget) var en nödvändig företeelse eftersom vi = Sverige inte var helt självförsörjande utan måste importera olika förnödenheter från andra länder och världsdelar. Haven var osäkra att färdas på och den lejdtrafik som förekom var otillräcklig. Det fanns en beredskap för ransonering av olika såväl livsmedel som andra varor och ransoneringskorten hade en alfabetisk ordning + några bokstäver avsedda för oförutsedda ransoneringar. Kupongerna klipptes i butiken för de varor som inköpts vid tillfället och här kommer JAG in som en viktig ’kugge’ i detta maskineri! Matvaror och kläder berörde varje individ medan däremot gummiransonering berörde bilägare eftersom endast nyttotrafik fick tilldelning av bildäck och dessa stämplades med tre kronor (brännstämplades) som ett bevis på att fordonet endast användes i nyttotrafik. Länsstyrelsen hade här en stor uppgift i beredskapssammanhang. Bensinransonering kan jag inte minnas förekom och främsta orsaken var förmodligen att omställningen till gengasdrift gick mycket snabbt. (se avsnitt om gengas senare!) Bensinransonering kom däremot att införas långt senare men då av helt andra skäl - tänkt oljekris i oljeproducerande länder - och ransonering fanns inte i Danmark, vilket innebar att många bilägare åkte med färja till grannlandet och tankade där, inte bara öl och vin på ’vanligt sätt’ utan nu även bensin! Detta kan ha varit på 70-talet gissningsvis. Kommer åter då jag finner mer exakt uppgift. Tror tom att jag har några kvarvarande bensinkuponger?
Ransoneringskorten var utförda som kuponger, hela el halva o de klipptes i butiken när en vara hade inhandlats och butiksägarens uppgift var sedan att klistra upp dessa små eländiga kuponger på en förklistrad karta för att ha dessa kuponger att lämna in vid köp av motsvarande produkt hos sin leverantör. Då min morfar hade en speceriaffär (vad är det för något???) och jag följaktligen var hans barnbarn, var en av mina ’favoritsysselsättningar’ att klistra upp dessa kuponger på nämnda karta/ark. Uppgiften var ansvarsfull då kupongerna var mer värda än pengar och det fick inte saknas någon kupong då kristidsnämnden kunde göra sina inspektioner och revidera varulager mot kuponger! Kupongerna fick inte överlåtas om jag inte minns fel men detta skedde ju allt som oftast ändå. Jag minns ett fall där det framkom att kupongerna till kaffet kostat avsevärt mycket mera än det kaffe kupongerna motsvarade i inköp. Detta med kaffe ger mig också en påminnelse om hur viktigt det var att ha kaffekort och inte kakaokort och vilka konsekvenser detta skulle kunna få!!! Det var nämligen en nedre åldersgräns på 15 år utsatt för att få kaffekort och jag minns mycket väl hur en flicka som på vanligt sätt retades för att ’ha ihop det’ med en kille, avfärdade detta med att ’han har ju bara kakaokort’. Hon var född 1927 och han 1928 och därigenom kan ju episoden klart anges i tid. H(an) var 14 månader yngre och hade ’bara’ kakaokort medan M-B var ’gammal’ med detta mått mätt och hade kaffekort. De gifte sig i vilket fall sedan ransoneringarna upphört och lever båda ännu!
Även om ransoneringen var en tråkig företeelse tror jag ändå att den hade vissa fördelar med sig, nämligen att svenska folket fick hålla igen på vissa saker man idag frossar med som kanske ger besvär i framtiden i form av bl a övervikt som senare skall bantas bort!
Det förekom också flera vandringshistorier från den tiden och en av dem var den där polismannen på orten stoppade en lastbil och frågade chauffören var mjölet hade inköpts (’svart’ = utan kuponger - från en närbelägen kvarn) och fick svaret ”Där Du köpte grisen förra veckan!”. Jag tror inte att detta ledde till åtal!
Tyg var också ransonerat och det kunde ju va problem då personer har olika mått och åtgången tyg därför kunde variera!
Som barnbarn till en specerihandlare på den tiden fanns det ALLTID uppgifter att göra o kanske mera om detta senare, vem vet?!
Ransoneringskorten var utförda som kuponger, hela el halva o de klipptes i butiken när en vara hade inhandlats och butiksägarens uppgift var sedan att klistra upp dessa små eländiga kuponger på en förklistrad karta för att ha dessa kuponger att lämna in vid köp av motsvarande produkt hos sin leverantör. Då min morfar hade en speceriaffär (vad är det för något???) och jag följaktligen var hans barnbarn, var en av mina ’favoritsysselsättningar’ att klistra upp dessa kuponger på nämnda karta/ark. Uppgiften var ansvarsfull då kupongerna var mer värda än pengar och det fick inte saknas någon kupong då kristidsnämnden kunde göra sina inspektioner och revidera varulager mot kuponger! Kupongerna fick inte överlåtas om jag inte minns fel men detta skedde ju allt som oftast ändå. Jag minns ett fall där det framkom att kupongerna till kaffet kostat avsevärt mycket mera än det kaffe kupongerna motsvarade i inköp. Detta med kaffe ger mig också en påminnelse om hur viktigt det var att ha kaffekort och inte kakaokort och vilka konsekvenser detta skulle kunna få!!! Det var nämligen en nedre åldersgräns på 15 år utsatt för att få kaffekort och jag minns mycket väl hur en flicka som på vanligt sätt retades för att ’ha ihop det’ med en kille, avfärdade detta med att ’han har ju bara kakaokort’. Hon var född 1927 och han 1928 och därigenom kan ju episoden klart anges i tid. H(an) var 14 månader yngre och hade ’bara’ kakaokort medan M-B var ’gammal’ med detta mått mätt och hade kaffekort. De gifte sig i vilket fall sedan ransoneringarna upphört och lever båda ännu!
Även om ransoneringen var en tråkig företeelse tror jag ändå att den hade vissa fördelar med sig, nämligen att svenska folket fick hålla igen på vissa saker man idag frossar med som kanske ger besvär i framtiden i form av bl a övervikt som senare skall bantas bort!
Det förekom också flera vandringshistorier från den tiden och en av dem var den där polismannen på orten stoppade en lastbil och frågade chauffören var mjölet hade inköpts (’svart’ = utan kuponger - från en närbelägen kvarn) och fick svaret ”Där Du köpte grisen förra veckan!”. Jag tror inte att detta ledde till åtal!
Tyg var också ransonerat och det kunde ju va problem då personer har olika mått och åtgången tyg därför kunde variera!
Som barnbarn till en specerihandlare på den tiden fanns det ALLTID uppgifter att göra o kanske mera om detta senare, vem vet?!
Förteckning över svenska ransoneringskort - 1941
A - beredskapskort
B - kaffekort
C - kakaokort
D - tvätt och rengöringsmedel
E - mjöl och bröd
F - småbarnskort
GS - köttvaror
H - socker
J - ljus
K - beredskapsskort
L och Lp - rabattkort för matfett
M och Mp - matfettskort
O och Op - rabattkort för mjölk
VR - mjöl och bröd
Y - tobak
Ä - ägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar