Kräftfångst av Carl Larsson
Tänk va' fantastiskt minnet ändå kan vara - ibland. Ett samtal från ett barnbarn i morse fick mig att förflyttas ca 60 år tillbaka i tiden till en underbar värmländsk sjö där jag då fångade kräftor tillsammans med min 'tillkommande' och hennes syskon och föräldrar.
Samtalet idag innehöll nyheten att E under gårdagen köpt en kräftbur tillsammans med en kamrat och nu skulle fångsten ta sin början. I detta fallet är det i en småländsk sjö som kräftorna kan känna sig oroliga! Jag fick veta att de agnat med två mörtar och i em skulle buren vittjas. Kompisen ville inte ha några kräftor så det löste sig ju med uppdelningen av fångsten!
Ca 1 timma senare ringde E igen och undrade om kräftorna skulle vara levande eller döda o jag fick förklara att de skall vara levande vid fångsten och även kokas levande. Här är det lämpligt tillfälle att tala om vilken tillförsikt en 11-åring kan ha, kräftburen var inte vittjad men han såg en storfångst framför sig och det gladde mig med sådan positiv inställning. Hoppas bara att det blir några kräftor under säsongen för killarna. Jag vill återkomma till kräftfångst i Värmland som jag inledningavis tangerade o där det finns mycket att säga och därtill min egen barndom på västkusten i umgänget med skaldjur och även blötdjur såsom musslor och andra mindre snäckor. Vi roade oss och åt kungligt på den tiden - också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar