OST ÄR OST ………

Rubriken beskriver min upplevelse av OST. Då jag köper en bit i den vanliga triangelformen försöker jag skära så jämna skivor jag kan för att undvika ’skidbackar’ på osten. Med en SVENSK osthyvel är inte detta något svårt och det är mer eller mindre självklart – för mig – att man skär jämna skivor och i takt med att osten blir mindre minskar också höjden på ostbiten lika vid ’basen’ som vid toppen/spetsen. Jag har på senare tid iakttagit att yngre människor tror att det som finns i ytterkanterna på ostbiten tydligen inte är ost! Hur svårt är det inte för vissa att med hyveln ta’ bort yttre skiktet på ’basytan’ = den med paraffin eller duk och därigenom få en JÄMN ostbit. NEJ – ’skidbackar’ tycks vara mer regel än undantag och det innebär att osten vid spetsen är nere vid bordskivan då bakkanten på osten har i stort sett samma höjd som vid inköpet! Ja, Du vet hur det går – den här osten eller delar närmast basen ’måste man ju kasta’ – Ohhh, det gör nästan ont när jag tänker på hur mycket oförstånd som ryms bara i hanteringen av en enkel ostbit! OCH hur mycket pengar som bokstavligen kastas på grund av rent oförstånd! ALLT som ryms inom ostbitens ’väggar’ eller yttre ytor är ju ändå ost!

Tänk nu på att det finns personer som inte kan skära osten jämn över hela ytan men dessa vet säkert att allt går att äta men är förhindrade av olika orsaker och denna grupp skulle säkert önska kunna göra som 'alla andra' - som jämnar ut osten!

En något vulgär fråga men ändå nog så illustrativ är denna och svaret är glasklart!
Fråga: Vad är det vita på hönsskiten?
Svar: Det är skit det också!